Första året på gymnasiet har gått otroligt fort. Min hjärna är lite dubbelmoraliskt (finns det ett ord som heter så?). För ena stunden, känns det som att det var förra veckan, som jag träffade min klass för första gången. Jag minns fortfarande hur nervös jag var, när jag gick in i klassrummet och inte kände en enda människa. 

Men det känns också som att jag känt min klasskompisar i längre än ett skol år. Det känns konstigt att tänka, att förra sommaren visste jag inte äns att dessa perssoner existeade, personerna som jag spenderar i princip varje dag med. 

Jag är nå sjukt glad att jag hamnade i den klassen jag gjorde, efter en massa strul med omval osv. förra sommaren. 

Så jag ser fram emot 2 år till med bästa klassen. Fast först behöver jag sommarlov.