Framtiden är en läskig plats, en plats som ingen kan förutspå. En plats som skrämmer mig för mycket. Framtiden efter att jag är död är en tid jag däremot vill leva i. Jag vill veta vad som händer sen. Den framtiden är också läskig, men jag är inte rädd för den, jag kommer aldrig uppleva den, även om jag vill. Det är konstigt att livet kommer gå vidare utan mig. Att när jag inte finns mer kommer det finnas andra människor istället, jag kommer sakta glömmas bort, och tillslut kommer det vara som att jag aldrig funnits. Det är väl en anledning till att folk vill förändra världen , för att man ska bli ihågkommen, och inte bara glömmas bort, som alla andra. 

Kom nu att tänka på en sak. En sak som min psykologi lärare sa. Hon sa nått om att betygen inte betyder nått. Och hon har så jävla rätt. Varför försöker man äns fp bra betyg? Visst för att komma in på högskolan osv. Men sen så betyder det inte ett skit längre. Det är bara en ful bokstav på ett papper man aldrig mer kommer att kolla på efter att mun kommit in på högskolan. Jag hat alltså kämpat typ hela mitt liv i skolan, för att då lite bokstäver skrivna på ett papper. Trevligt. 

Detta kanske blev en aning osammanhängande, har inte läst igenom det, och kommer knappt ihåg vad jag skrivit, men detta var en del av mina kvällsfundwringqf 

See ya :)